De flesta av oss går igenom våra liv och äter potatischips utan att någonsin sluta tänka på påsen som de kommer i. Potatischippåsar? Tja, jag tänker inte förklara varför dessa väskor bara är halvfulla utan snarare varför själva förpackningen är mycket mer intressant än vad som framgår vid första anblicken. Du förstår, alla vet att förpackningen påverkar matens smak (bland annat som livslängden och försäljningsbarheten för produkten)
När du tar ett ögonblick för att överväga de många funktioner som chipförpackningen måste tillhandahålla, är väskans komplexitet faktiskt mycket meningsfull. Väskan måste kunna skydda innehållet från miljöfukt; annars skulle du ha fuktiga chips varje gång du packade en påse i matlådan med en ispack eller kall drink. Å andra sidan vill du inte att fett läcker genom väskan och kommer överallt. Och låt oss inte glömma att fetter är mycket sårbara för att ta upp oönskad lukt och smak.
Anledningen till att dessa påsar är ganska komplexa är att de är tänkta att hålla föroreningar och fukt utanför samtidigt som de förhindrar utlakning av dess egna komponenter. Så hur gör de det exakt? Med flera lager av polymermaterial. Själva påsen består av olika lager av polymerer och ett tunt lager av aluminiumfolie som fungerar som en syrebarriär.
Potatischipsförpackningar måste vara tillräckligt starka för att motstå normal hantering, men ändå vara lätta att öppna när du är redo att gräva i. Allt material som används måste vara livsmedelssäkert och godkänt av regeringen, så de måste vara saker som vann inte kemikalier i flisorna. För att komplettera allt måste paketdesignen vara attraktiv och informativ så att konsumenterna väljer ditt varumärke av potatischip av de dussintals tillgängliga alternativen.
